Idag var första dagen på hälleflundravecka nummer två . Vi skulle fiska av en fin kant som gett oss bra med fisk under förra veckan. Det gick ganska grov sjö där strömmen mötte vinden men det var ändå någorlunda fiskbart. Efter två eller tre drifter så gör vi en drift över en grundtopp där det gick från 34m djup till ca 30 m. Då känner jag hur något petar på jiggen och därefter suger det tag rejält i spöt.
En tung rusning efter mothugget med långa och tunga knyckar. Den här är stor intygar Sven-Olov. Därefter parkerade den rakt under båten. Det gick under någon minut inte att i huvudtaget rubba fisken. Jag stod med tummen på spolen och ett spö böjt till bristningsgränsen när den tillslut gick med på att börja simma mot ytan.
Lite strul med att den gick runt båten så vi fick parera lite med motorn och vrida upp båten så man inte riskerar att linan nuddar båtkanten eller att spöt knäcks.
Väl i ytan ser den helt enorm ut och vi trodde först att vi va uppe och nosade på camprekordet men föll 16 cm kort. En superfisk på 159 cm och ca 57 kg. Trött men glad tog jag mig en klunk punch!
Vi tog upp fisken i båten med en specialbyggd "hällebår". Annars bör man undvika att ta upp så stora fiskar då de inte är byggda för att vara på land och får lätt ryggskador.
Driften efter att vi släppt tillbaka hälleflundran får vi ett dubbelhugg. Båda fiskarna landades men var små, 7-8 kg styck. Men kul ändå med expeditionens första dubbelhugg.
Det blåste upp under dagen och samtliga gäster i de två andra båtarna blev sjösjuka så de avbröt. Fisket kändes glödhett så vi nötte vidare. Några timmar senare när det sedan blåste upp ytterligare och hade regnat igenom flytoverallerna så bröt även vi. Vi lyckades ta 7 st hälleflundror på en halvdag vilket är riktigt bra. Det mer än vad de flesta tar på en vecka.
Nya tag imorgon. Nu är siktet inställt på att slå gällande camprekord på 175 cm.