2018 kunde inte ha börjat på ett bättre sätt. Jag och två vänner gjorde en satsning efter storabborre. En satsning som skulle resultera i ett fiske som förmodligen aldrig kommer kunna toppas. Fiskejournalen uppmärksammade satsningen och resultatet. Här kommer ett urklipp från artikeln.
Då vi fiskat i skärgården och insjöar i Stockholmsområdet hela våra liv stod det tidigt klart att satsningen måste äga rum antingen någon annanstans i Sverige eller utomlands. Efter ganska omfattande forskning föll valet på PerchZilla och inte långt därefter var flygbiljetterna bokade.
Där bedrivs fisket från kajak, vilket vi aldrig provat tidigare. Efter genomgång av fisketeknik och kajakkontroll med den lokala guiden var det dags att pröva vingarna. Vi paddlade runt mellan olika positioner vi blivit tipsade om men utan framgång. Det var traditionellt jiggfiske som gällde men det skiljde sig ganska mycket mot det fisket jag är van vid. Där fiskade vi otroligt långsamt. Så långsamt att det nästan var löjligt. Det långsamma fisket är knepigt att få till då man sitter i en kajak som rör sig vid minsta vindpust. Men det gick bättre och bättre i takt med att timmarna passerade.
”DET LÅNGSAMMA FISKET ÄR KNEPIGT ATT FÅ TILL DÅ MAN SITTER I EN KAJAK SOM RÖR SIG VID MINSTA VINDPUST”
Det är inte förrän en bit in på eftermiddagen som jag får mitt första pet, under ett fiske på en grundklack på 5-6 meters djup. Blixtsnabbt mothugg och upp kom en tokfet abborre på 1400 gram. Hade det varit i skärgården hade jag varit väldigt nöjd men här var vi ute efter ännu större. Det dröjde inte speciellt länge förrän jag har ytterligare ett hugg och en abborre på 1660 gram landas. Den största abborren jag fått på väldigt många år. Guiden tipsade oss om att pröva längre ut, utanför grundklacken. Där parkerar ofta abborrarna i väntan på att få gå in grunt och leka i april.
”EFTER LITE NÖTANDE STÅR PATRIC MED DJUPT BUGANDE SPÖ OCH JAG SER PÅ AVSTÅND HUR HAN HÅVAR EN DRÖMFISK”
Efter lite nötande står Patric med djupt bugande spö och jag ser på avstånd hur han håvar en drömfisk. Patric själv förstod nog inte hur stor den var men när vågen visade 2260 gram var lyckan fullständig. Den fisken gjorde hela resan och det var bara dag ett av fyra. Det blev tre abborrar till denna regniga och blåsiga dag.
Patric med resans första tvåplussare. Foto: David Gross
Dag två blev en dag jag inte trodde jag skulle få uppleva. Jag slog mitt 22 år gamla PB med en smällfet abborre som vägde 2240 g. Det är inte så ofta jag får putsa till mina personrekord och av alla mina rekord trodde jag det på abborre skulle bli svårast att slå. Under dagen fick vi även några mindre på 1780, 1660 och 1500 gram.
Tredje dagen hade vi riktigt pangväder. Sol och vinstilla fram till sent på eftermiddagen. Med full kontroll på kajaker och jiggar fiskade vi bättre denna dag – som får gå till historien som en av de sjukaste fiskedagarna någonsin! Andreas, som hittills varit fisklös de två första fiskedagarna, startar dagen med en riktig monsterabborre. På avstånd såg det ut som han håvade en stor brax men det visade sig vara en kloss på otroliga 2640 gram.
”PÅ AVSTÅND SÅG DET UT SOM HAN HÅVADE EN STOR BRAX MEN DET VISADE SIG VARA EN KLOSS PÅ OTROLIGA 2640 GRAM”
Andreas väldiga abborre tyngde ner vågen till hela 2640 gram. Foto: David Gross
Andreas som tidigare hade ett personrekord på 1080 gram var i chocktillstånd! På den vägen fortsatte det. Det här var storabborrarnas dag. Fyra abborrar över två kilo och sex stycken totalt. På 2640, 2300, 2240, 2100, 1920, 1820 gram.
Jag hade fiskat bäst inför den fjärde och sista dagen sett till antalet landade fiskar. Inför resan hade jag klart högst PB av oss tre – men nu var det lägst. Jag hade min gameplan klar för dagen. Jag skulle ligga ute på djupet utanför en vik som kallas för McDonalds. Vädret var hemskt. Det ösregnade och blåste isvindar som svepte in över de snöklädda fjällen. Fram till lunch ligger vi alla tre vid McDonalds men sen tyckte mina vänner att de skulle paddla in för att äta och värma sig på en lokal restaurang. Jag var inte redo att offra två timmar fisketid så jag låg kvar och nötte. Jag såg flera fina ekon på lodet men det gick banne mig inte att lura dessa fiskar till hugg. Jag var blöt, kall och hade fått frostskador på fötterna. Jag vände huvudet mot skyn och mumlade nåt i stil med -”snälla bara en fisk till”. Efter tio timmars nötande och med en halvtimme kvar av sista dagen tittade solen fram och jag paddlade fram till en läudde. Först har jag en lätt dragning i jiggen.
”JAG LÅTER JIGGEN LIGGA KVAR PÅ BOTTEN NÅGRA SEKUNDER OCH GÖR SEDAN NÅGRA LOCKRYCK OCH DÅ KOMMER HUGGET JAG VÄNTAT PÅ”
Jag låter jiggen ligga kvar på botten några sekunder och gör sedan några lockryck och då kommer hugget jag väntat på. Fisken går riktigt tungt och är den första fisken som faktiskt lyckas ta lina. När jag håvar fisken skriker jag –”PB!”.
Patric som kommit tillbaka efter en trerätters assisterar med fotografering och vägning. Den magnifika abborren väger in på 2440 gram och lyckan är total. Jag ser på lodet att det står ett par fiskar till men väljer att avsluta resan med denna fisken och paddlar in till hamnen. Pannben lönar sig.
”DEN MAGNIFIKA ABBORREN VÄGER IN PÅ 2440 GRAM OCH LYCKAN ÄR TOTAL”
Resans största fiskar landar således på 2640, 2440, 2300, 2260, 2240, 2230, 2100 och 2040 gram. Ett helt otroligt resultat som kommer bli omöjligt att slå framöver.