Tidigare i år gav vi oss iväg på en vecka fylld med abborrfiske, men en dag skulle allt förändras i en virvel av adrenalin och otroliga händelser. Vi hade beslutat oss för att utforska ett nytt område, en outforskad plats där ingen av oss tidigare fiskat. Förväntan var hög när vi fiskade oss dit, men på vägen mötte vi endast tystnaden—inga abborrar som ville bita. Väl på plats blev vi bemötta av samma seghet. Några andra båtar låg i området, vilket ibland kan vara ett gott tecken, men vi kämpade för att hitta fisken. Några försiktiga hugg och små abborrar var allt vi kunde skrapa ihop.
Men plötsligt, mitt i vår otålighet, såg jag det—ett massivt eko på 10 meters djup på mitt livescope. Pulsen ökade. Jag skickade iväg min lilla 5 cm TRD från Z-man, och inom några sekunder möttes draget av en skugga som steg upp från djupet. Med ett bestämt mothugg kände jag hur spöt bugade sig kraftigt, nästan som om det skulle brytas. Adrenalinet pumpade när jag insåg att jag hade en enorm gädda på kroken. Men exakt hur stor? När fisken bröt ytan 15 meter från båten, slog mitt hjärta dubbla slag—det var en verkligt enorm gädda, utan tvekan över 10 kg. Den kämpade vilt, svingade huvudet kraftigt ovanför ytan, och jag var rädd att min tunna 0,29 mm flourcarbon-tafs inte skulle hålla.
Jag lade knappt någon press på fisken för att minimera risken för tafsbrott och började försiktigt men beslutsamt dra in den mot håven. Gäddan, som var endast 110 cm lång, vägde in på imponerande 12,46 kg. Proportionerna var fantastiska—en kraftfull krigare från djupet.
Dagen fortskred, och även om vi lyckades få några fina abborrar, var fisket trögt jämfört med tidigare dagar. Vi beslutade oss för att lämna det nya området och återvända till platsen som varit resans mest produktiva för abborre. Vi fångade några fler fina abborrar, och plötsligt såg jag ett kraftigt abborr-eko på livescope. Jag förberedde mig för att kasta, men något ovanför abborren fångade min uppmärksamhet—ett ännu starkare eko som glödde i mörkret. Men jag fokuserade på abborren på botten och kastade ut min 9 cm ShadTeez.
Sekunder senare när mitt bete faller genom vattenmassorna så rör sig plötsligt det stora ekot ovanför abborren, och innan jag hann reagera möttes jag av en kraftig stöt i spöt. Jag förstod snabbt att jag hade krokat ännu en stor gädda, men exakt hur stor? 8 kg? Eller kunde det vara ännu en över 10? Fisken rörde sig långsamt uppströms, och jag kände en lättnad—jag kunde nu kämpa med den i öppet vatten. Men plötsligt, som en blixt från klar himmel, vände fisken tvärt och började simma nedströms. Mitt hjärta sjönk när jag såg den vira linan två varv runt en trästolpe i vattnet. Katastrof.
Fisken skakade våldsamt på huvudet vid stolpen, och jag kunde se hela stolpen gunga i vattnet. Jag visste att det ofta satt sylvassa snäckor på dessa stolpar, snäckor som kunde kapa linan på ett ögonblick—och detta utan en fisk på kroken. "Inte en chans att jag landar den här," tänkte jag för mig själv. Men fisken var kvar, och stolpen fortsatte att gunga. Jag förberedde mig för att köra runt stolpen med elmotorn för att försöka frigöra fisken, när Daniel plötsligt ropade att fisken hade gått från andra hållet. Jag litade på honom och det visade sig vara rätt beslut. Jag lyckades frigöra fisken!
Nu for tankarna vilt i mitt huvud—hur skadad är linan? Har jag rätat kroken? Hur bra sitter kroken egentligen? Jag vågade knappt lägga någon press på fisken, men lyckligtvis hade den tröttat ut sig själv mot stolpen och kom ganska snällt upp mot båten. När fisken bröt ytan och visade sin sida kändes den nästan overklig. Vi började genast spekulera—kunde den väga 20 kg? Den var så otroligt hög, nästan deformerad, med en höjd som överträffade alla förväntningar. Gäddan håvades utan dramatik, och när vi vägde och mätte den stannade siffrorna på 119 cm och 15,1 kg. Proportionerna var fullständigt galna, som en enorm best med en kropp som trotsade naturens lagar. Vilken dag!